Hur är jag konstigt?
Oct. 23rd, 2020 07:39 pm![[personal profile]](https://www.dreamwidth.org/img/silk/identity/user.png){kind=small}
kareinaI have been practising my Swedish lately by replying to messages from people met on Tinder. I don't expect to find anyone I might fall for there, since I suspect anyone who is actually compatible with me will already be part of the SCA up here. But it is a good excuse to type in Swedish anyway. One conversation I have had recently is with a young man with whom I haven't actually matched on Tinder--he saw my profile there and then found me on FB and sent me a friend request there. I know this because I saw the request and wondered why this mundane looking guy with whom I have no friends in common had sent a request, so I asked, and he told me. Even before we had exchanged more than a few very short messages (because Swedish practice) he was telling me that he has feelings for me and wants to meet. I told him that he was welcome to join a Phire practice and try acroyoa with us (of course that topic had already come up), but that I suspected that once he meets me he may well think I am too strange. So he asked me what I mean by "konstigt". This evening I typed up a reply in Swedish:
Andra människor har sagt att jag är konstigt hela mitt liv. När jag var ett barn det var sedan jag skulle hellre läsa än spela med andra barn. Jag hade ett hörselproblem, och så det var ofta ofta att jag svarade till vad jag hade hört, men vad jag hade hört var ingenting som detsamma som vad hade sagt till mig, och så jag kallades för galen ibland. Det var inte tills jag var 25 år gammal att jag först fick hörapparater och samtal med mig blev inte så konstigt som det hade varit.
Jag fortsätter att läsa mycket, för det mesta SciFi / Fantasy-romaner, och tycker jättemycket om att ta på mig medeltidskläder och dansa medeltidsdans och laga medeltidsmatt, och sy, och brodera och många, många, många andra hobbyer som har med medeltiden att göra. Men jag tycker inte om att titta på film eller tv: n.
Jag drycker aldrig alkohol, har aldrig tagit narkotika, vill aldrig vara i närheten av rök eller inte ens rökelse. Men jag har ingen religion och vill inte ha en.
Jag tycker inte om stadar och vill inte vara i närheten av många människor, men jag gillar att vara på stora medeltids evenemang, och att anordna dem.
Jag är aldrig hungrig på kvällarna. Jag vill ha mat ungefär varje timme mitt i dagen, men i sen eftermiddag eller tidig kväll är det som att vända en omkopplare, och plötsligt är jag inte hungrig alls, och kommer aldrig att vara hungrig igen tills efter jag sova. Även om jag stannar upp till kl. 04.00 är jag inte hungrig och absolut inte vill äta. Inte ens ny bakat bröd med riktigt smör eller risalamalta som jag älskar jättemycket.
När jag var barn ville jag inte att växa upp och jag trodde att tonåringar var hemska. Därför, istället för att fylla tretton år bestämmer mig att börja min ”andra barndom” lite tidigare än det flesta. Och så fyllde mig tre istället för tretton, och sen fyra istället för fjorton, osv. Min andra barndom var så roligt att efter tio år jag bestämde mig för att börja min ”tredje barndom”, och jag har haft en barndom vart tionde år. Jag ser ut kanske som vuxen, men jag är det inte riktigt.
Jag också aldrig ville vara en kvinna. Det var helt okej att vara en flicka — som flickan hade jag mycket roligt. Men inte en kvinna. Inte heller vill jag vara en man. Även om, på något sätt är jag lite manlig särskilt i personlighet. Det har hänt många ofta i livet att någon har sagt för mig att ”män uppträda sig på detta sätt och kvinnor på det sättet” men nästan alltid jag har svarade ”det kan inte vara sant annars skulle jag vara en man”. Jag hatade alltid mina bröst från första dagen det började vaxa och önskade dem borta. Jag var så väldigt glad att jag fick operation efter jag kom till Sverige och nu har jag fick min önskan.
Jag är både demisexuall och polyamorös och förstår att det är helt okej att älska många människor och har flera partner i livet utan att ha sex med dem.
Så, ja, det finns flera skäl att jag har kallas för konstigt.
It will be interesting to see if that scares him away...
Andra människor har sagt att jag är konstigt hela mitt liv. När jag var ett barn det var sedan jag skulle hellre läsa än spela med andra barn. Jag hade ett hörselproblem, och så det var ofta ofta att jag svarade till vad jag hade hört, men vad jag hade hört var ingenting som detsamma som vad hade sagt till mig, och så jag kallades för galen ibland. Det var inte tills jag var 25 år gammal att jag först fick hörapparater och samtal med mig blev inte så konstigt som det hade varit.
Jag fortsätter att läsa mycket, för det mesta SciFi / Fantasy-romaner, och tycker jättemycket om att ta på mig medeltidskläder och dansa medeltidsdans och laga medeltidsmatt, och sy, och brodera och många, många, många andra hobbyer som har med medeltiden att göra. Men jag tycker inte om att titta på film eller tv: n.
Jag drycker aldrig alkohol, har aldrig tagit narkotika, vill aldrig vara i närheten av rök eller inte ens rökelse. Men jag har ingen religion och vill inte ha en.
Jag tycker inte om stadar och vill inte vara i närheten av många människor, men jag gillar att vara på stora medeltids evenemang, och att anordna dem.
Jag är aldrig hungrig på kvällarna. Jag vill ha mat ungefär varje timme mitt i dagen, men i sen eftermiddag eller tidig kväll är det som att vända en omkopplare, och plötsligt är jag inte hungrig alls, och kommer aldrig att vara hungrig igen tills efter jag sova. Även om jag stannar upp till kl. 04.00 är jag inte hungrig och absolut inte vill äta. Inte ens ny bakat bröd med riktigt smör eller risalamalta som jag älskar jättemycket.
När jag var barn ville jag inte att växa upp och jag trodde att tonåringar var hemska. Därför, istället för att fylla tretton år bestämmer mig att börja min ”andra barndom” lite tidigare än det flesta. Och så fyllde mig tre istället för tretton, och sen fyra istället för fjorton, osv. Min andra barndom var så roligt att efter tio år jag bestämde mig för att börja min ”tredje barndom”, och jag har haft en barndom vart tionde år. Jag ser ut kanske som vuxen, men jag är det inte riktigt.
Jag också aldrig ville vara en kvinna. Det var helt okej att vara en flicka — som flickan hade jag mycket roligt. Men inte en kvinna. Inte heller vill jag vara en man. Även om, på något sätt är jag lite manlig särskilt i personlighet. Det har hänt många ofta i livet att någon har sagt för mig att ”män uppträda sig på detta sätt och kvinnor på det sättet” men nästan alltid jag har svarade ”det kan inte vara sant annars skulle jag vara en man”. Jag hatade alltid mina bröst från första dagen det började vaxa och önskade dem borta. Jag var så väldigt glad att jag fick operation efter jag kom till Sverige och nu har jag fick min önskan.
Jag är både demisexuall och polyamorös och förstår att det är helt okej att älska många människor och har flera partner i livet utan att ha sex med dem.
Så, ja, det finns flera skäl att jag har kallas för konstigt.
It will be interesting to see if that scares him away...